Bappes svartgula innebandyblogg

Jag borde väl börja med att tacka innebandyspelarna för en härlig födelsedagskväll!

Med förra årets upprepade kallduschar i minnet, var det med en viss oro man tog plats i Solnahallen.

OK, uppvärmningen såg bra och skärpt ut, men det gjorde i och för sig Caperio/Täbys också!

Redan i matchstarten kändes det bra och -faktiskt-  tryggt. Det tidigare inte helt ovanliga slarvet och nonchalansen i det defensiva jobbet var som bortblåst och matchens profil Mats Carlsson skapade två nästanchanser under de första knappa fyra minuterna.

Det var också MC, som efter drygt 7½ mínuts spel fick fram en klockren passning till Patrik Edgren, som på ett imponerande sätt satte 1-0 högt upp i målet.

Några fler mål skulle det inte bli i den första perioden, men spelet var tempostarkt och intensivt och Täby bjöd upp till kamp.

Efter knappt fem minuter i den andra perioden var det förstalinans tur att måla. Efter 4.48 får Niklas Jihde en perfekt träff på Henrik Lorendahls passning - 2-0.  Täby svarade dock knappt två och en halv minut senare, då Danne Bron Sundbom reducerade på Hyvärinens passning. Det kom på en direkt kontring efter en grym räddning av Daniel Ramsin i Täbymålet. Ramsin var bra men inte lika omöjlig som i fjolårets slutspel.

Några fler mål blev det inte i den andra perioden, trots ett mäktigt skott från Peter Fischerström i målramen och ut.

Vi skapade en hel del chanser och nästanchanser i den tredje perioden och två av dem skulle resultera. Den första efter 2.28, då Örjan Skogström för ovanlighetens skull drog på ett riktigt kanonskott (för inte var det väl tänkt som en passning?) och där vid målburen stod MC - 3-1. Det kändes inte som att Täby skulle orka resa sig igen, men för säkerhets skull satte Conny Vesterlund 4-1 efter 8.23 efter en fin stickare från Niklas Jihde.

Sedan spelade vi matchen på säkerhet och kanske glädje. Visserligen reducerade Täby drygt fem minuter före slutet, men det kändes inte som att det skulle bli mer för gästerna. De tog ut målvakten under en stor del av de sista minuterna, men några riktigt heta chanser skapade de inte. Vi fick heller inte något riktigt bra tillfälle att sätta bollen i det tomma motståndarmålet, vårt fokus låg främst på att hålla tätt bakåt.

Det var laget, som vann en rättvis seger. Alla gjorde sitt och lite till. Ska ändå några spelare nämnas särskilt, skulle jag välja MC, Fredrik Djurling och Örjan Skogström, som jag tycker presterade mer än vad som rimligen kunde förväntas.

Kan vi spela med samma intensitet, disciplin och koncentration i de två kommande mötena, har jag svårt att se, vad Täby ska kunna sätta emot. Täby var alls inte dåliga, det var lätt att förstå hur och varför de vann sin kvartsfinalserie, men i dag räckte de inte till.

Karlberg verkar ovanligt stressad innan den tredje kvartsfinalen mot Falun, Han är snyggt klädd men ser mer stressad/ spänd ut an jag någonsin sett honom.

2-0 i matcher, nu har vi chansen att avgöra på hemmaplan. Eller är det klart nu?

- Nej, absolut inte. Det här är den tuffaste matchen. Och då har ändå de två andra varit riktigt tuffa! Men det här blir värre - helt klart!

Läget i truppen? Bara Schmidt och Myran borta?

- Ja, annars är alla med. Schmidt är avstängd och Koffe vet vi inte vad som händer med.

Borde det inte kommit ett beslut om Koffe?

- Jo, men det är en process. De (Falun) ska anmäla honom och sen ska vi få yttra oss och sen ska förbundet ha ett möte och ta ett beslut och den processen tar lite tid.

Så om vi vinner i dag, kan Koffe bli avständ i fjärde o femte kvarten eller...?

- Jag har faktiskt ingen aning... det är helt omöjligt att veta, helt omöjligt.

Och hur går det i dag?

- Vi vinner i sudden.... vi kommer att få slita för det!

Efter matchen är det en glad och klart mindre stressad Micke Karlberg, som kommer nerför trappan från klubbens lokaler, han småspringer ner i ivern att få ta efterintervjun, så inte Uffe Hallstensson ska hinna före, nu när vi vunnit. Inte störs han av sitt dåliga tips heller!

Ok. Micke. tipset var inget vidare, men vem var matchens lirare?

- Klacken! Klacken var helt underbar i dag och fyllde oss med energi.

- Mina tips är alltid åt helsicke... jag har inte haft rätt någon gång... ja utom att jag fick rätt på att Pixbo skulle slå Dalen.

Jaha, vem blir det i semin nu då?

Jag tror det blir nya derbyn då... och det är alltid kul! Nu vet vi ju inte ännu, men det vore jäkligt kul att få möta Täby! Men det behövs nog fem matcher innan den serien blir klar.

Kvällens match då, blev den som du trott?

- Jaa.. ungefär... det blev ungefär som jag trodde. De började i och för sig mer avvaktande än vad jag trodde, men sen klev de fram och hade en idé om hur de skulle kunna störa oss. Vi fick en ganska bra start med några ganska enkla mål. Det är väl först i mitten av andra, som de får lite mera kontakt, men vi håller det bra. Sen i sista får vi några avgörande mål ganska tidigt... vi var både starka och stabila och de orkade aldrig riktigt stå emot!

Jag tycker att det var andralinan, som inledde bäst och tog kommandot i första perioden.

- Jo, så var det... men det har varit så i hela matchserien att linorna har liksom växeldragit . Bägge backparen var ju helt suveräna.

- Nu kan vi gå ner lite i fokusering några dar och det är ju skönt. Vi behöver ladda om batterierna. Nu blir det några dar ledigt och sen hinner vi, vilka det än blir vi möter, förbereda oss  och komma heltända och fokuserade till semifinalspelet. Vi är väl pålästa på alla de återstående lagen!

Tack och njut nu av den korta vilan.

Bappe Bjuggren

Den av TV4 tillfälligt redesignade Solnahallen gav ett mörkt och dystert intryck under timmarna före matchstart. Nästan så man undrade om kvällens tema skulle bli "Lång dags färd mot natt". OK då, "Långt kvals färd mot final".

AIK Innebandy skulle denna kväll för första gången spela i "Black at hearts"-dressen, samma design som i år också fotbollslaget spelar i.

Mikael Karlberg. som onekligen är "black-at-heart" var dock klädd i strikt och snygg kostym och slips, när han gav en, som vanligt, oppen och trevlig intervju inför matchen.

Jaa, Micke. Första dagen i allvarets tid.

- Mmm, äntligen, får man väl säga! Vi har väntat på det här sen mitten av maj (2007)! Så det känns rätt kul att det börjar nu.

Känns allt bra? Inga skador eller krämpor?

- Nej, det är bara Myran som inte är klar för spel ännu. Vi har nitton spelare tillgängliga. Myran deltar i övningar under träningarna, men ingenting som har med kroppskontakt att göra. Men det känns väldígt positivt att han redan kommit så långt.

Stämmer det att vi startar på två linor?

-Jaa, vi börjar med två plus avlastning och det är ju svårt att veta, hur mycket avlastningen kommer att behövas, Vi kommer alltså att använda tre formationer, men det är svårt att innan säga hur mycket den tredje kommer att spela. Ånmark fortsätter i andra. Han har varit fantastisk på träningarna på sistone.

Har ni givit laget några speciella föreskrifter eller riktlinjer inför kvällens match?

- Njaa.. vi kommer att spela på ungefär det sätt vi brukar. Nu kommer det ju in rätt mycket nya faktorer, det är en helt annan press på spelarna, som också känns mycket mer hungriga nu än tidigare under säsongen. Slutspel gör att allting liksom trappas upp två steg, Vi ska göra vad vi gjort tidigare under säsongen, men mycket, mycket bättre! Grunden finns där, så det gäller nu att vi ska få ut allting. Vi får försöka trycka på den magiska knappen, som gör att alla förberedelser och alla träningar under och inför säsongen verkligen kommer ut nu. Allt finns där, så Ulf och jag har nu ett jätteansvar att se till att allt kommer på plats. Vi vet att det finns där.

Alla "experter tror att vi hyfsat enkelt ska gå vidare. Stämmer, eller...?

- Vi bryr oss inte om andras tips i det här läget. Det är vi mot världen... och vi ska gå hela vägen.

Inga orosmoment alls, alltså?

- Nää, nu är det bara - Äntligen! Jag har en bra känsla inför slutspelet.

Ricard Norman säger innan uppvärmningen, medan han snör de för kvällen nya skorna, att han tycker det är kul med Niclas Ånmarks utveckling under säsongen. "Han har sett riktigt het ut de senaste matcherna, Och jag är inte ett dugg överraskad, vi spelade tillsammans i Farsta tidigare och jag vet vad han kan". Norman var ju på långresa under den första dryga halvan av säsobgen och verkar inte det minsta nedslagen av att ha "förvisats" till tredjelinan.

Den första perioden blev tidvis seg och tämligen trist. Det man märkte mest under matchens första tredjedel var den Falustyrelseledamot, som högt och mycket tydligt berömde varje Faluspelare som vid något tillfälle hade bollkontakt och även dessemellan, när de inte fick det. Röstresurserna var såna att de förorsakade smäre omflyttningar på medialäktaren p gr a tinnitusrisken. Möjligen kan han ha hörts till högre belägna delar av Falubygden. Det ska dock sägas att han hade ett vårdat tal och inte någon kommentar kring motståndarna. Ja, en och annan om domarna dock.

Ammars var det mycket spel mellan tre Faluspelare kring, bakom och framför den egna buren, medans vi avvaktade... och avvaktade... och väntade. Tre skott sköt Faluspelarna i alla fall och det gav dem en 3-0-ledning efter en period.

Den andra perioden blev klart händelserikare. Falun lämnade sömngångartempot, vi flyttade upp positionerna, blev aggressivare och tog allt mer över matchen. Det skulle ändå dröja nästan arton minuter innan vi satte matchens första mål. Henrik Lorendahl satte 1-3, utan assist.

Sju utvisningar dömdes ut i denna period - och det kunde varit fler. Tristast var att Daniel Schmidt fick matchstraff 3, vilket lär ge tre matchers avstängning. Inte för fult spel, utan snarare ful mun!

Drygt tre minuter in på den tredje perioden var det dags för Loren igen! 2-3-målet efter assist från matchens profil Conny Vesterlund. Det målet tände de glest besatta läktarna, som sen skulle hålla i gång hela matchen ut. Den enda som mattades var Utroparen från Falun.

Kvitteringen hängde i luften flera gånger, men trots en synbart kraftigt ökande trött- och seghet i Falubenen, gav de allt och kunde hålla rent i drygt nio minuter innan Edgar, på pass från Örjan Skogsström kvitterade, 3-3. Örjan hade ersatt Schmidt efter dennes utvisning och blev sedan en av de absolut bästa spelarna på planen. Lugn, sansad och trygg och dessutom ovanligt offensiv utan att tappa kollen bakåt.

Det kändes som blott en tidsfråga innan ledningsmålet skulle komma för de svartgula. När Faluspelarna någon gång fick kontroll över bollen, orkade de liksom aldrig hela vägen till det avlägsna hemmamålet. 4-3-målet skulle också komma. Med knappt fem minuter kvar fick så Niklas Jihde en passning från Fredrik Djurling, efter Conny Vesterlunds  förspel, som han satte utan problem, möjligen via en hemmaförsvarare.

Conny hade ju förutsagt den här utvecklingen i matchen och att vi skulle göra ytterlligare ett mål i öppen bur. Nu fick inte Falun chansen till ett anfall förrän det endast återstod en och en halv minut av matchen. Då tog man ut målvakten, som annars gjort en utmärkt match, men tappade sen bollen mycket snabbt i anfallet och bytte lika snabbt in målisen, så chansen till mål i tom but försvann. En chans som blev ännu mindre, när Falun med knappt en halvminut kvar fick en sista utvisning!

Stor lättnad i AIK-leden efter matchen. Det enda molnet på himlen var väl Schmidts kommande avstängning.

Ulf Hallstensson såg lika samlad ut som han brukar efter matchen, men man kunde ändå märka både en lättnad och glädje över den resning laget gjorde efter den första periodens ganska onödiga bottennapp. Det var ju inte som att vi blev utspelade, mera uttråkade.

Ulf var i övrigt nöjd med spelarnas insatser och framhöll att det var viktigt att vinna första matchen och förmodligen bra att vi fick kämpa för segern hela matchen och även klarade av det. Den känslan tar laget med sig till kommande matcher.

Lite nedstämdhet över Schmidts avstängning märktes hos Ulf, som ändå inte var oroad alls, Han konstaterade med tillfredsställelse att Örjan Skogsström klev in och täppte till och gjorde en felfri insats under sin speltid.

I övrigt konstaterade han att vi inte igen skulle vara så avvaktande i spelet som vi var vid Faluns safety-firstspel i delar av den första perioden. Vi tappade tempo och kraft där. Och det behöver vi ha i vårt spel.

Någon oro kunde inte märkas hos Ulf, men, dessbättre, inte heller någon stor tillfredsställelse över den knappa segern. Det han framförallt verkade glädjas över var den ork och styrka vi fortfarande hade i slutperioden, som minut för minut blev allt tyngre för motståndarna.

På måndag är det ny match, men då i Dalarna. Om ni öppnar fönstren då och lyssnar noga, kan ni säkert höra ekot av en avlägsen stämma: "Bra gjort P-O", "underbart Falun".

Bappe Bjuggren

Den av TV4 tillfälligt redesignade Solnahallen gav ett mörkt och dystert intryck under timmarna före matchstart. Nästan så man undrade om kvällens tema skulle bli "Lång dags färd mot natt". OK då, "Långt kvals färd mot final".

AIK Innebandy skulle denna kväll för första gången spela i "Black at hearts"-dressen, samma design som i år också fotbollslaget spelar i.

Mikael Karlberg. som onekligen är "black-at-heart" var dock klädd i strikt och snygg kostym och slips, när han gav en, som vanligt, oppen och trevlig intervju inför matchen.

- Mmm, äntligen, får man väl säga! Vi har väntat på det här sen mitten av maj (2007)! Så det känns rätt kul att det börjar nu.

- Nej, det är bara Myran som inte är klar för spel ännu. Vi har nitton spelare tillgängliga. Myran deltar i övningar under träningarna, men ingenting som har med kroppskontakt att göra. Men det känns väldígt positivt att han redan kommit så långt.

-Jaa, vi börjar med två plus avlastning och det är ju svårt att veta, hur mycket avlastningen kommer att behövas, Vi kommer alltså att använda tre formationer, men det är svårt att innan säga hur mycket den tredje kommer att spela. Ånmark fortsätter i andra. Han har varit fantastisk på träningarna på sistone.

- Njaa.. vi kommer att spela på ungefär det sätt vi brukar. Nu kommer det ju in rätt mycket nya faktorer, det är en helt annan press på spelarna, som också känns mycket mer hungriga nu än tidigare under säsongen. Slutspel gör att allting liksom trappas upp två steg, Vi ska göra vad vi gjort tidigare under säsongen, men mycket, mycket bättre! Grunden finns där, så det gäller nu att vi ska få ut allting. Vi får försöka trycka på den magiska knappen, som gör att alla förberedelser och alla träningar under och inför säsongen verkligen kommer ut nu. Allt finns där, så Ulf och jag har nu ett jätteansvar att se till att allt kommer på plats. Vi vet att det finns där.

- Vi bryr oss inte om andras tips i det här läget. Det är vi mot världen... och vi ska gå hela vägen.

- Nää, nu är det bara - Äntligen! Jag har en bra känsla inför slutspelet.

Ricard Norman säger innan uppvärmningen, medan han snör de för kvällen nya skorna, att han tycker det är kul med Niclas Ånmarks utveckling under säsongen. "Han har sett riktigt het ut de senaste matcherna, Och jag är inte ett dugg överraskad, vi spelade tillsammans i Farsta tidigare och jag vet vad han kan". Norman var ju på långresa under den första dryga halvan av säsongen och verkar inte det minsta nedslagen av att ha "förvisats" till tredjelinan.

Den första perioden blev tidvis seg och tämligen trist. Det man märkte mest under matchens första tredjedel var den Falustyrelseledamot, som högt och mycket tydligt berömde varje Faluspelare som vid något tillfälle hade bollkontakt och även dessemellan, när de inte fick det. Röstresurserna var såna att de förorsakade smäre omflyttningar på medialäktaren p gr a tinnitusrisken. Möjligen kan han ha hörts till högre belägna delar av Falubygden. Det ska dock sägas att han hade ett vårdat tal och inte någon kommentar kring motståndarna. Ja, en
och annan om domarna dock.

Annars var det mycket spel mellan tre Faluspelare kring, bakom och framför den egna buren, medans vi avvaktade... och avvaktade... och väntade. Tre skott sköt Faluspelarna i alla fall och det gav dem en 3-0-ledning efter en period.

Den andra perioden blev klart händelserikare. Falun lämnade sömngångartempot, vi flyttade upp positionerna, blev aggressivare och tog allt mer över matchen. Det skulle ändå dröja nästan arton minuter innan vi satte matchens första mål. Henrik Lorendahl satte 1-3, utan assist.

Sju utvisningar dömdes ut i denna period - och det kunde varit fler. Tristast var att Daniel Schmidt fick matchstraff 3, vilket lär ge tre matchers avstängning. Inte för fult spel, utan snarare ful mun!

Drygt tre minuter in på den tredje perioden var det dags för Loren igen! 2-3-målet efter assist från matchens profil Conny Vesterlund. Det målet tände de glest besatta läktarna, som sen skulle hålla i gång hela matchen ut. Den enda som mattades var Utroparen från Falun.

Kvitteringen hängde i luften flera gånger, men trots en synbart kraftigt ökande trött- och seghet i Falubenen, gav de allt och kunde hålla rent i drygt nio minuter innan Edgar, på pass från Örjan Skogsström kvitterade, 3-3. Örjan hade ersatt Schmidt efter dennes utvisning och blev sedan en av de absolut bästa spelarna på planen. Lugn, sansad och trygg och dessutom ovanligt offensiv utan att tappa kollen bakåt.

Det kändes som blott en tidsfråga innan ledningsmålet skulle komma för de svartgula. När Faluspelarna någon gång fick kontroll över bollen, orkade de liksom aldrig hela vägen till det avlägsna hemmamålet. 4-3-målet skulle också komma. Med knappt fem minuter kvar fick så Niklas Jihde en passning från Fredrik Djurling, efter Conny Vesterlunds förspel, som han satte utan problem, möjligen via en hemmaförsvarare.

Conny hade ju förutsagt den här utvecklingen i matchen och att vi skulle göra ytterlligare ett mål i öppen bur. Nu fick inte Falun chansen till ett anfall förrän det endast återstod en och en halv minut av matchen. Då tog man ut målvakten, som annars gjort en utmärkt match, men tappade sen bollen mycket snabbt i anfallet och bytte lika snabbt in målisen, så chansen till mål i tom but försvann. En chans som blev ännu mindre, när Falun med knappt en halvminut kvar fick en sista utvisning!

Stor lättnad i AIK-leden efter matchen. Det enda molnet på himlen var väl Schmidts kommande avstängning. Danne själv var ovanligt dämpad och nedslagen.

Ulf Hallstensson såg lika samlad ut som han brukar efter matchen, men man kunde ändå märka både en lättnad och glädje över den resning laget gjorde efter den första periodens ganska onödiga bottennapp. Det var ju inte som att vi blev utspelade, mera uttråkade.

Ulf var i övrigt nöjd med spelarnas insatser och framhöll att det var viktigt att vinna första matchen och förmodligen bra att vi fick kämpa för segern hela matchen och även klarade av det. Den känslan tar laget med sig till kommande matcher.

Lite nedstämdhet över Schmidts avstängning märktes hos Ulf, som ändå inte var oroad alls, Han konstaterade med tillfredsställelse att Örjan Skogsström klev in och täppte till och gjorde en felfri insats under sin speltid.

I övrigt konstaterade han att vi inte igen skulle vara så avvaktande i spelet som vi var vid Faluns safety-firstspel i delar av den första perioden. Vi tappade tempo och kraft där. Och det behöver vi ha i vårt spel.

Någon oro kunde inte märkas hos Ulf, men, dessbättre, inte heller någon stor tillfredsställelse över den knappa segern. Det han framförallt verkade glädjas över var den ork och styrka vi fortfarande hade i slutperioden, som minut för minut blev allt tyngre för motståndarna.

På måndag är det ny match, men då i Dalarna. Om ni öppnar fönstren då och lyssnar noga, kan ni säkert höra ekot av en avlägsen stämma: "Bra gjort P-O", "underbart Falun".

Bappe Bjuggren

Inför sluspelet leder du den interna poängligan. Lite överraskande för många, eller....

- (glatt och långt skratt) Ja, kanske det men även en blind höna kan ju hitta ett korn. Det beror ju mycket på mina medspelare förstås. Det är ju en stor ära att få spela med två av de bästa spelarna i världen, Niklas (Jihde) och Fredrik (Djurling). Det är ju ganska enkelt att vara tredje länken i den kedjan.

Fast bägge de två kan ju säga precis samma sak!

- Ja, det handlar ju om att vi hittar varandra bra och alla tre gillar att göra mycket poäng. Vi spelar mycket ihop och fär ju också mycket speltid i 5 mot 4 och så vidare...

Slutspelsdags nu då. Det är väl då ni gamlingar riktigt kommer igång?

- Visst så äeet ju till en del, men å andra sidan är det svårt att bara trycka på en knapp och tro att allt bara ska lösa sig. Visst har vi lagt ner ett hårt jobb under tio månadres tid nu, även om det någon svacka då och då. Men jag tycker vi kommer väl förberedda till årets sluspel och tror att vi mycket väl kan gå hela vägen.

Alla "experttips" jag har sett tror att AIK vinner sin kvart De flesta efter 3 eller 4 matcher, en efter en femte match.

- Jag tror faktiskt att det kan komma att kräbas fem matcher! Falun har sopelat riktigt bra under en stor del av säsongen och har de karaktärsspelare som krävs i ett slutspel, griniga tjurskallar helt enkelt. Jag tror att det blir otroligt tufft!

- De har visserligen haft det tungt på slutet, men nu är det slutspel.... alla står på noll. Nu är det en match i taget och den ska man vinnas och där har de samma förutsättningar som vi.

AIK har spelat i varje slutspel sen vi gick upp i Elitserien.

- Jo, men det ska man inte överskatta betydelsen av. Det vi har och som betyder något är karaktärer, vinnarskallar och kvalitet i laget, som vi ska plocka fram nu. Det går inte att vinna matcher på historia! Vi måste prestera nu, när det gäller! Vi är bättre i alla lagdelar i år än förra året, vi har vinnaskallar och det ska mycket till för att något lag ska slå oss över fem matcher.

Hur går det im första matchen i morgon då?

- Det blir en tuffmatch... vi vinner med två mål... det sista i öppen kasse!

Tack Conny, vi ses efter matchen i morgon.

Bappe Bjuggren

Det fanns mycket förväntningar inför Jönköpingsmatchen. Spelarna värmde upp i friidrottshallen och Ulf Hallstensson stod och övervakade dem, lugn och trygg.

Sista hemmamatchen före slutspelet. Hur är läget?

- Det känns bra. Vi är ju klara sen en tid tillbaka, men har ju ändå något att spela för. Andraplatsen är inom räckhåll och den fortsätter vi att kämpa för.

- Myran är ju tyvärr borta av känd anledning, men annars har vi tillgång till alla. Idag startar vi på två linor. Jihdes femma ser ut som den brukar och i Edgrens går Niclas Ånmark in med honom och Mats Carlsson. Sen har vi Örjan Skogström med Egnell, Norman och Mossnelid att sätta in vid behov.

- Det är ju en viktig match både för oss och Jönköping, men de har ju kniven på strupen om de vill gå till slutspel. Såna lag är alltid svåra att möta, de kommer att kriga i sextio minuter.

- Jag hoppas vi är starkare i första perioden än vad Lorendahl förutsett! Annars får hans tips gärna gå in.

- Just nu slipar vi på väldigt mycket detaljer för att allt ska sitta så perfekt som möjligt till slutspelet, men vi får inte glömma de seriematcher vi har kvar trots det.

Ulf tippar inte gärna, inte den här gången heller, men han har inget emot att Lorendahls tips slår in!

Henrik Lorendahls tips slog nu inte in. Visserligen tog Jönköping ledningen i första perioden med 1-0 men mycket senare än han trodde, det fattades bara 1.10 till periodslutet, så någon sen kvittering hann vi inte med.

Den andra perioden som skulle bli mållös, blev matchens målrikaste period med totalt fem gjorda mål, så det kunde stått 5-1 enligt hans tips, men målen fördelades något annorlunda, så inför den tredje perioden stod det 3-3.

Den ställningen höll sig tills det återstod knappt fem minuter av matchen, då Jönköping åter tog ledningen, 3-4. Tre minuter senare fär vi ett frislag nära Jönköpingsmålet och tar då ut målvakten och sätter in en sjätte utespelare. Ungefär 12 sekunder tar det, så sitter kvitteringen, 4-4. Men Jönköping har inte gett upp och det dröjer bara 15 sekunder, så har de återtagit ledningen. De sista 1.17 pressar vi allt vad vi kan, men Jönköping kämpar och håller rent och vinner med 5-4.

Niclas Ånmark får välförtjänt pris som matchens lirare i hemmalaget, inte minst för sina tre mål, AIK:s fjärde gjordes av Jihde på assist från Mats Carlsson i spel med sex utespelare, vilket förklarar alliansen Jihde-Carlsson.

Henrik Lorendahl kom ändå samlad till efterintervjun som Matchens Profil, men var inte precis uppsluppen efter det oväntade slutet.

OK, Henke, ditt tips gick inte riktigt hem!

Nää.. och det berodde väl på resultatet för min femma, vi förlorade med 0-4 och det blev tungan på vågen får man väl säga. Jag tror vi hade ett bollinnehav på kanske 80-20 och åker på 0-4 i baken! Det är väl en bra sammanfattning, fast inte särskilt rolig.

Deras målvakt var mycket bra, särskilt när ni kom fram mot målet.

- Ja, han var riktigt bra... det var ju Pekka hos oss också, men det hjälpte inte.

- Sen förvaltade de sina chanser mycket bra, de satte ju i stort sett allt. Jag trodde nog att det skulle trilla in några bollar för oss på slutet, vi har en bra ork, men så blev det inte.

- Kanske skulle vi matchat andrafemman ännu hårdare i dag, det var ju de som lyckades den här kvällen.

- Varför det blev så här vet jag inte, vi lyckades inte med något och fick ingen utdelning trots att vi hela tiden försökte. Det var jobbigt idag. Nu kan vi bara ge allt i sista matchen. Storvreta vann ju och ligger tvåa och det är alltid skönt med fler hemmamatcher i slutspelet. Vi får ge järnet och hoppas på resultaten i sista omgången.

- Hade vi spelat 0-0, hade andrafemman vunnit matchen åt oss... då hade jag varit nöjd!

Bappe

Den bästa upplevelsen under torsdagens träning kom redan innan träningen startade!

Jag satt och gjode Profilintervjuns första del med Henrik Lorendahl medan spelarna byggde sargen. Då kom det in en lång ung kille och satte sig på en stol rätt långt ned. Jag tyckte det såg ut som Sebastian Myrbäck, men tänkte "Myran kan det ju inte vara".

Intervjun blev klar, Lorendahl gick ner på planen och jag flyttade ner. Det var Myran! Han verkade förbluffande samlad och återhämtad. Fortfarande kan han bara åta flytande föda och mos, men det går framåt. Stygnen ska tas i morgon och det dröjer ännu innan han kan äta normalt. Hjärnskakningen blir allt bättre och huvudvärken försvann under gårdagen.

Han pratar om den otäcka och obegripliga upplevelsen lugnt och sakligt utan bitterhet eller rädsla. Det var roligt att redan se honom i Solnahallen och att han inte låter sitt positiva och sansade jag störas av en vansinneshandling. Det dröjer nog en tid innan Myran är tillbaks i träning, men till slutspelet räknar han med att vara tillbaka i truppen! Det hoppas vi nog alla. En vecka till ska han i alla fall ta det lugnt.

En ny spelare fanns på planen. En ganska ung kille. Hanliknade Pierre Bengtsson, i AIK:s A-trupp i fotboll, men det var ändå inte därför han såg bekannt ut. Det var en lettisk spelare, Janis Jansons, som var här och gästtränade en vecka och då trillade poletten ner! Han var här på gästträning förra våren också i en, eller möjligen två, vecka. En ganska kort, snabb och teknisk spelare med en härlig förmåga att ta överblick över plan och medspelare, när han hade bollen. Han serverade också tre-fyra klockrena passningar under spelmomentenn. En blivande stjärnspelare rimligtvis. Fast jag vet mycket lite om nivån på den lettiska innebandyn och dess tränare.

Det blev ganska mycket spelträning med tydliga direktiv och förutsättniingar. Karlbergs emellanåt något subjektiva domslut accepteras även om Conny Vesterlund och Koffe Kranberg kan mörkna lite i blicken någon gång!

Örjan Skogsström och Mats Egnell agerar assistcoacher med sina femmor vid behov mellan inhoppen.

Ulf Hallstensson dömer aldrig, han följer intensivt allt som sker på planen under spelets gång och pratar sen med berörd spelare eller femma, när han tycker något behöver förtydligas.

Träningen avslutas med ett bonuspass på 10 minuter. Merparten väljer skott- eller straffövningar. Men fyra gamla rävar väljer ett fyspass med ruscher och vändningar: Så håll ögonen på Henrik Lorendahl, Daniel Schmidt, Patrik Edgren och Niklas Jihde. Inte ska det bli orken som fäller dem.

Vi ses i Solnahallen på söndag. Jönköping blir motståndare.

Det blev en bra inramning kring matchen med en publiksiffra på nästan 1700 åskådare. Fast länge var det Storvretas numerärt underlägsna klack som hördes mest! Men under slutperioden tog den svartgula publiken över mer och mer tills bortafansen gav upp eller åtminstone inte kunde göra sig hörda.

Vi fick en intervju med Mikael Karlberg ungefär en timme före matchstart:

Hur formerar ni laget idag? Jag har förstått att Patrik Edgren inte kan spela?

- Nej det är riktigt, honom får vi räkna bort i dag. Så för första gången ii år startar vi på två femmor. Den första femman är intakt Lorendahl-Fischerström och Djurling-Vesterlund-Jihde. Sen har vi Kranberg-Schmidt och Norman-Åhnmark och Mats Carlsson. Det blir en spånnande konstellation, vi vet att Norman och Åhnmark alltid funkar bra ihop och de ska säkert passa tillsammans med MC. Fast det är klart att Edgars sjukdom är ett jätteavbräck för oss.

Pekka i målet?

- Ja, Pekka börjar i målet. Linus stod ju mot Helsingborg borta och gjorde det jättebta... det är en tuff konkurrens mellan dem. Det är små marginaler.

Och nu har ni hämtat er efter förlusten senast?

- Jajaja, absolut, vi kom hen vid fyratiden på morgonen med buss och tog ledigt dan efter. Det kändes viktigt för spelarna att få återhämtningstid och också kunna tillbringa kvällen på Alla Hjärtans Dag med familjerna.

- Sen hade vi en jättebra träning i går, då vi fick ut effekten av två dagars vila. Så idag känns vi ganska kraftfulla... det känns laddat.

Vi har ett bra hemmafacit mot Storvreta. Det ska väl inte försämras idag?

- Den ambitionen har vi inte. Spelar vi ett bra försvarsspel, så slår vi Storvreta. De ligger ju på samma poäng som vi, men klarar vi försvarsspelet, så vinner vi idag.

- Vårt huvudmål har varit en plats bland de fyra främsta i serien. Vi har ju inget emot att t ex bli tvåa, men kommer inte att offra allt för just det målet. Slutspelet är ett givet mål för AIK och sen att gå så långt som möjligt där, men delmålet har varit topp fyra i serien.

Hur går det i dag då?

-... 6-4 till oss!

Micke Karlberg tvekade lite innan tipset kom. Och det förstår man - inte minst efter matchen!

Den första perioden blev nog ungefär som han trott. AIK tog ledningen efter ungefär fyra och en halv minut. Storvreta kvitterade fem minuter senare. Kristoffer Kranberg blev utvisad efter 9.13 och 1.20 in på utvisningen kvitterade Storvreta, men 58 sekunder före periodslutet återtar vi ledningen, 2-1.

Förstafemman var farlig nästan i varje byte, men Storvreta var duktiga i försvarsspelet och vände också spelet snabbt, vilket tidvis skapade problem för oss och chanser för gästerna.

1-0-målet var annars ett klassiskt Fischerströmmål med ett skott nära mittlinjen. Ledningsmålet var det första av flera lyckade samarbeten Djurling-Jihde denna kväll.

Även den andra perioden blev jämn. tät och tuff. Domarna höll en bra nivå och gav bägge lagen ett visst spelrum och trots det tuffa spelet och tidvis höga tempot blev det bara en utvisning per period! Och Koffes i den första perioden, var dagens enda svartgula utvisning.

Storvreta öppnade den andra perioden i högt tempo och kvitterade efter drygt 3 minuters spel och sen stod matchen och vägde. Så när Mika Kohonen blev utvisadefter 10.55 fick vi ett gyllene tillfälle att återta ledniingen. Det tog 1.20, men sen var Djurling där och satte 3-2 - och assisten? Jihde förstås.

Ett fulltaligt Storvreta togf sig snabbt samman och det tog dem bara lite mer ån en minut att återigen kvittera!

Conny Vesterlund uppskattade inte detta, så 15 sekunder senare slog han in 4-3. Ny AIK-ledning. Publiken började andas ut och se fram mot en spännande sista period. Storvreta ville öka spänningen ytterligare, så knappt fyra minuter efter Connys mål kvitterade gästerna återigen!

Att den sista perioden skulle bli spännande var det nog ingen i publiken som betvivlade. Det blev en för hemmapubliken lite chockartad start på slutperioden, när Storvreta för första gången tog ledningen efter bara 52 sekunders spel!

Sen gav bägge lagen allt. Möjligen var AIK lite intensivare i anfallandet , men Storvreta försvarade sig klokt och skickligt. Med knappt åtta och en halv minut kvar att spela åkte Storvreta på sin andra och matchens sista utvisning.och sen dröjde det bara37 sekunder innan firma Jihde & Djurling slog till igen. Jihde gjorde målet på Djurlings passning. 5-5.

Kanske blev det den sista stenen på Storvretas börda för det dröjde bara drygt en och en halv minut innan Conny Vesterludn sen kunde slå in sitt andra, AIK:s sjätte och matchens sista mål. 6-5.

Storvreta kämpade och försökte, försökte och kämpade, tog i slutskedet ut sin målvakt, men något mål skulle det inte bli.

Efter matchen såg Micke Karlberg glad och tagen ut - samtidigt.

6-4 tippade du, det var ju ändå rätt nära!

- Ja det var det ju faktiskt... för en gångs skull! Jättebra, framför allt de sista tio minuterna. Vi gör vår bästa förstaperiod hemma.. i alla fall på jättelänge... andra är sisådär, tredje började lite olyckligt, men de sista tio är vi jäkligt starka! Dä år vi ruiktigt, riktigt bra, både offensivt och defensivt... det känns riktigt skönt!

- Storvreta är helt klart ett riktigt bra lag och det gör ju segern ännu skönare. Det är också riktigt starkt av oss att vända underläget i sista mot ett så pass starkt motståndarlag.

- Det var ju tungt när de tog ledningen, men vi visade vår styrka genom att komma igen, kvittera och ta ledningen och det var vi som tog och hade initiativet.

Deras ledningsmål kom efter ett frislag med ingen vinkel till mål alls nästan, men vi körde en tvåmannamur och lämnade flera motståndare fria och det blev mål?

- Det var rent slarv, vi tappar en spelare och ställer upp fel... helt klart.

- Förstafemman var ruskigt bra, men vi ska inte glömma andrafemman, deras sistaperiod och allra mest sista tio gör de en jätteinsats.

Tre seriematcher kvar och sedan slutspel. Hur många poäng till tar vi?

- Jag tror vi tar full pott! Men fokus kommer att ligga på hur vi spelar och att vi spelar bra, så vi känner att vi kommer att göra ett bra slutspel. Så vi ska försöka spela som i första perioden och sista idag. Det är en lång väg kvar men det här var ett skönt steg på vägen!

Det blev något av en chockstart på kvällens hemmamatch i Solnahallen. Efter bara 2.05 tappade vi försvarspositionerna och Christian Hjort kunde sätta 1-0 efter passning från Peder Bodén. Sen var spelet tämligen jämnt, tufft och böljande den närmaste kvarten. Orosmomentet var att vi fortsatte att tappa försvarspositionerna då och då. Efter knappt 11 minuter hade vi en gyllene chans till kvittering, men Niklas Jihde fick inte riktig träff på skottet. Lagen drabbades också av var sin utvisning, men bägge klarade spelet i numerärt underläge utan insläppta mål. Det som skulle hända i perioden, hände under de två sista minuterna, då Dalen ökade sin ledning till 3-0 inför periodpausen. Sett till spelfördelning var siffrorna väl stora, men Dalen vann dock skotten med klara 7-2!

Vi spelade med tre femmor under perioden och det man lade märke till var hur svårt Dalen hade att ta bollen från Simon Mossnelid och hur slarviga våra uppspel ofta blev.

Den andra perioden inleddes med att vi fortsättningsvis huvudsakligen använde oss av två formationer, delvis ommöblerade. Den största skillnaden, och överraskningen, var att Henrik Lorendahl lyfts upp från sin backplats och spelade på mittfältet. Detta gav resultat redan efter 23.24, då Henke reducerade ledningen till 1-3. Glädjen skulle dock bara vara i exakt 5½ minuter då Dalen satte 4-1, för att halvminuten senare också slå in 5-1!

Då vibrerade Solnahallen av en besviken suck.

Möjligen kände hemmaspelarna detta, för lite överraskande höjde de tempot och slutade hafsa med fram- och uppspel, vilket också resulterade i tre mål under periodens sista dryga åtta minuter genom Niklas Jihde, Mats Carlsson och Fredrik Djurling. 4-5 inför slutperioden

kändes både hoppfullt och överkomligt. Skotten i den andra perioden blev 13-5 till AIK!

Dalen gav inte upp utan startade den tredje perioden med bra fart och stor rörlighet. Efter 42.18 gav det resultat, då Christian Hjort satte 4-6. Efter 49.56 fick Dalen Ketil Kronberg utvisad och när blott nio sekunder av utvisningen återstod reducerade Mats Carlsson. 5-6!

Matchens sista fem minuter blev dramatiska och svängiga. Mathias Hofbauer ökade Dalens ledning till 7-5 efter 55.21, men bara 18 sekunder senare reducerade Patrik Edgren. Det dröjde sen 2.50 innan nästa mål kom och då kvitterade AIK genom Conny Vesterlund och åskådarna började inrikta sig på en nervpirrande förlängning. Niklas Jihde var inte lika inställd på förlängning, utan med sex (6!) sekunder kvar av matchen slog han in det som skulle bli ett segermål. Dalen fick inte ens chansen att komma till ett avslutsförsök under de få återstående sekunderna. AIK hade tagit tre poäng. AIK vann återigen skotten med siffrorna 8-6.

Det var en svängig match och ganska ojämn rent spelmässsigt. Tidvis var det mycket högt tempo med stor rörlighet och fysisk kamp, tidvis var det mer ett ställningskrig, där lagen mer bevakade och läste av varandra. Periodsiffrorna (0-3. 4-2, 4-2) ger inte en riktigt  rättvisande bild av matchen. En rättvisare bild hade nog varit (0-4, 5-2, 3-1), men rättvisa skipas inte med resultat!

Som sagt lite blanda och ge var det över prestationerna under matchens gång och om det är ledarstaben eller Henke Lorendahl, som ska ges huvudäran till vändningen, får var och en avgöra själv, men hans temporära "uppflyttning", var ändå det som vände matchen.

Noteras ska också att trots intensiteten och svängningarna noterades bara tre utvisningar under matchen! Två för Dalen och en för AIK, och bara en, Dalens andra, resulterade i mål!

Även om publiken inte alltid uppskattade domarnas bedömningar, ska dessa ha en eloge för sitt domarskap och att de tillät lagen något vida ranmar ibland, men höll samma nivå åt bägge hållen.

Bappe Bjuggren

Den första perioden blev mållös trots en tämlgen konstant AIK-press. Ron Sjöblom hade flyttats från MÅS-linan för att i stallet ta Mats Egnells plats i andra-uppställningen och ersattes i sin tur av Ricard Norman. Ron gjorde en utmärkt match också sedan han i den tredje perioden bytte formation återigen. Den här gången var det med Jihde han bytte!

AIK hade som sagt mycket boll och spel. Alltför ofta valde vi dock att ta avsluten med läga skott och det är inte där Ramsin släpper till. Han klarade lugnt och säkert alla försök. Vi vann skotten med 12-5!

Täby satsade på kontringar, utom möjligen i de två minuter de spelade 5 mot 4! Och för det mesta spelade de bollen då så snabbt att de själva inte hann med. Niklas Jihde var närmast ett mål, när han efter ungefär 13 spelade minuter satte ett knackskott klockrent i stolpen - och ut.

Det hade bara gått 18 sekunder av den andra perioden när Rickie Hyvärinen satte det fäörsta av sina fyra mål i matchen! Självklart blev det en kalldusch för hemmalaget. Hyvärinen drog till från nästan halva planen och bollen gick spikrakt in! Det var också han som efter 13.49 satte 3-0, när Täby spelade i numerärt underläge! Efter 17.38 åkte Koffe Kranberg ut på 2 minuter och dessutom fick Täby straffslag. Hyvärinen satt straffen, som gav en  4-1-ledning. Domslutet blev både uppmärksammat och impopulärt. En Täbyspelare slog en lång höjdboll, som träffade Koffe på sidan av huvudet nära bakhuvudet. Han såg uppenbarligen inte bollen, sökte den inte med huvudet eller visste ens om det!

Hyvärinen skulle göra ytterligare ett mål på ett skott från nästan halva planen. Det kom efter 18.05 och gav då 5-1.

Perioden slutade 1-6. AIK:s reducering efter 15.41 gav då 1-3 och Fredrik Djurling stod för målet. AIK vann skotten även i denna perioden, 13-10. Sex mål på tio skott är en bra utdelning.

AIK startade den tredje perioden i ett furiöst tempo och medmycket bättre koncentration och rörelse än i den föregåebnde perioden. Vi knappade också in med två mål under de första drygt fyra minuterna genom mål av Henke Lorendahl och Conny Vesterlund. Efter 8.08 och en grov markeringsmiss i hemmaförsvaret ökade Täby ledningen till 7-3. Hemmalaget kom igen och satte både 4- och 5-7 genom Fredrik Djurling respektive Patrik Edgren. Då pterstod drygt 3 minuter av matchen. Vi tog ut målvakten Linus Blomkvist, som gått in till den tredje perioden i stället för Pekka Nieminen. Danne Bron Sundbom kunde då fastställa slutresultatet till 5-8 i öppet mål.

Intervjuer och övriga kommentarer kommer under morgondagen.

Bappe Bjuggren

Det var med viss nervositet man kom till Solnahallen denna gråkalla januaridag inför mötet med Balrog. Vi har ett bra facit mot dem de senaste åren, men höstens något instabila spel fanns i minnet. Att matchen skulle komma att spelas utan både Koffe Kranberg och Conny Vesterlund förbåttrade inte känslan. Ricard Norman var visserligen tillbakaefter sin utlandsvistelse, men skulle knappast spela redan nu.

Före matchen gjorde vi en intervju med Mikael Karlberg.

OK, Micke, dags för årets första match. Hur är läget i truppen inför Balrogsmötet?

- Vi har Koffe avstängd. Vi har Ricard Norman tillbaka efter resan. Vi har Conny, som förmodligen inte kommer att spela, han har problem med en skada. Han kommer att värma upp med laget och får sen behandling... sen får vi se vad som händer.

- Ricard Norman är egentligen inte aktuell för inhopp redan i dag, men kommer att sitta på bänken. Han såg visserligen pigg ut i lördags på träningen, så får vi en mittfältare skadad kan han bli aktuell.

- Däremot kommer Stoffe (Kristoffer Svanemar) att spela i dag. Han går in i stället för Ron Sjöblom i tredjelinan eftersom Ron tar Connys plats i Jihdelinan. Örjan går in på Koffes plats och får sen turas om med Lorendahl som tredje backpar tillsammans med Sebastian Myrbäck.

Hur har spelarna sett ut efter helgerna?

- Onsdagsträningen var bedrövlig, torsdagsträningen... nästan lika bedrövlig... men lördagsträningen jättebra! Vi behövde nog två träningar för att bli av med all julkänsla och ringrostighet. Vi har ju kört färre träningspass än normalt och sen har de kört individuellt själva, men det blir mer rent fys då.

Och så ett derby mot arvfienden Balrog.

- Vi har nästan full pott mot Stockholmslagen i år, men det var länge sen vi vann hemma nu

och nu är det dags. Vi har ju haft lätt för Balrog i seriespel de senaste åren. Vi vill ju också säkra en plats bland de fyra första så snart som möjligt. Spelar vi bara på normal nivå, så slår vi Balrog.

Så ni tar inte den här matchen som en träning inför Europacupen?

- Absolut inte! Den här matchen är viktigare än Europacupen!

Vad blir resultatet i dag då?

- Det blir nog hyfsat målrikt. Balrog gör väl en... fyra mål kanske och vi.. sju då. 7-4 tippar jag.

Micke Karlberg fick nästan rätt på hemmamålen, men vi gjorde "bara" sex. Balrog dock bara ett enda. Märkligt nog gjorde de sitt mål, när de spelade 4 mot 5! Det var kanske tur att de inte åkte på fler utvisningar än de gjorde. Ja, de hade två mållösa utvisningar också. Vi gjorde alltså inget power-playmål.

Någon oro för slutsegern kände man aldrig som åskådare kände man aldrig. Balrog jobbade, slet och försökte, men räckte aldrig riktigt till.

Platsbytena i laget blev genomgående lyckade. Ron Sjöblom gjorde sitt första seriemål som Connys ersättare. Mats Carlsson satte två mål, bägge på pass från Mats Egnell.

Ricard Norman kom in i matchens absoluta slutskede. Bäggelagen åkte på var sin utvining med en knapp minut kvar av speltiden. Balrog en 5-mimuters och Myran en på 2+10 minuter! Eftersom någon skulle sitta av de första 2 och sedan komma in, när Myran satt sina personliga 10, fick Norman gå tvärs över planen till botbänken. Att matchen skulle ta slut mer än en minut innan utvisningen var över spelade ingen roll. Norman klarade uppgiften väl och såg inte det minsta skyldig ut.

Efter matchen var Ulf Hallstensson så nöjd att han tog efterintervjun själv!

Det blev en tämligen stabil seger idag? Och första riktigt stabila matchen i tre perioder i årets serie.

- Ja, det blev det. Jaaa... kanske det. Vi har varit ganska trögstartade och har inte varit riktigt i gång i flera förstaperioder tidigare. Man kunde väl se lite rinkrost i början av matchen och kanske nån gång senare i matchen, men ändå en ganska helgjuten match.

Rinkrostigheten syntes ju i bägge lagen efter helger och uppehåll.

- Jo och vi höll oss till det som var sagt och på ett bra sätt. Vi höll också fokus på den här matchen hela tiden utan att snegla på vad som sker under slutet av veckan.

Två tunga namn, Koffe och Conny, borta, men det märktes inte just i spelet.

- Kul att du säger det. Det var flera av våra yngre som verkligen tog chansen att spela ut. Inte minst Christoffer Svanemar inte minst. Det var första hela matchen han spelade och det  kunde man ju inte tro.

- Vi har tre formationer som alla spelar plus i dag. Det är positivt i sig. Sen var det jättekul att Ron Sjöblom fick göra sitt första mål för säsongen. Han gjorde en ruíktigt fin match, Det var völ en del undran uí början, men hab´n hittade sin roll och han tog för sig mer och mer ju längre matchen led. Kul att se.

Simon Mossnelids mål (6-1), har du någon aning om hur det gick till?

- (Långt glatt skratt) Nää.... men det var vackert! Balrog hade ju då ett bra och effektivt spel och Simon råkade ut för en effektiv backcchecking, men på nåt underligt sätt vinner Simon ändå bollen och får in den ur ingen vinkel alls.

- Det känns naturligtvis skönt att börja året med en seger och ännu mer för sättet vi vinner på. De kommer egentligen aldrig åt oss, uttan deras chanser kommer när vi inte behandlar bollen tillräckligt bra.

- De två första perioderna är riktigt bra och i den tredje går vi, utan att ha sagt det så, bara in för att stänga matchen -  det gör vi också på ett bra sätt.

 Ricard Norman fick en speciell uppgift i sin comeback. Är det främst i den rollen ni ser honom i fortsättningen?

- (Nytt glatt skratt) Nja.. vi valde väl mera att matcha in honom lite försiktigt....

Tack både Micke och Uffe och lycka till i Helsingfors.

Bappe Bjuggren

Det är dags för årspremiär i Svenska Superligan i Solnahallen nu på söndag mot Balrog. En klassisk derbymatch, som ofta bjudit på dramatik i olika former, både i seriespelet och i de många slutspelsmatcher de spelat mot varandra.

Matchens profil hämtar vi återigen från Mås-linan. Även denna gång en ung spelare, som  dock gjorde sin elitseriedebut redan hösten 2006 - Niclas Ånmark.

Du kom inför förra säsongen Niclas.

Ja, tidigare spelade jag i Farsta, men sen tog jag steget upp i Elitserien och AIK. Det gick ganska bra. Framförallt under hösten fick jag ganska mycket speltid. Jag spelade en hel del under våren också, men då gick vi oftare tidigt ner på två kedjor. Men det var ju mitt första år på högsta nivån, så jag hade inte så mycket förväntningar, så jag var helt nöjd med säsongen.

Känns det skönt att ha en "egen" femma nu sen Örjan Skogström blev spelklar?

- Jo, det känns bra, nu måste vi bara se till att hänga lite fler kassar också. Jag tror att det lossnar snart... det känns att vi är på gång.

- Visst är det skönt att vi är en hel femma nu. Det blir lite hattigt, när man får en ny spelare in i nästan varje byte. Dessutom måste den spelaren ju göra ett extra pass då. Örjan har dessutom betytt mycket för spelet, Han har ju mycket rutin, har många idéer om hur vi ska spela t ex i uppspelsfasen och i olika situationer, så han bidrar med mycket i vårt spel. Sen blir det ju så i och med att han ingår i vår femma, att han behöver inte behöver byta femmor på samma sätt som de andra fick göra tidigare under hösten.

Han verkar vara väldigt aktiv även när ni inte är på planen, fast då i båset?

- Ja så är det ju... han bidrar med väldigt mycket energi även vid sidan av planen. Och jag tycker det är väldigt bra.

Trivs du som en av MÅS-arna, eller skulle du hellre byta plats med Jihde, Mats Carlsson eller någon?

- Det är klart att jag trivs i linan... men jag tror att alla som spelar i en tredjelina vill spela i en av de två andra! Och så ska det ju vara också, men jag tycker att vår tredjelina är en bra tredjelina! Det enda problemet är väl att vi är lite felbalanserade eftersom både Ron (Sjöblom) och jag är rightare, men annars kompletterar vi varandra ganska bra.

Vad tycker du om säsongen så här långt?

- Nja... jag tycker vi började ganska svagt, men nu har vi hittat rätt spår och börjar vinna fler matcher igen. Kanske har det gjort att vår lina verkat mer positiv, när de andra inte riktigt kommit rätt ibland. Förväntningarna är ju mycket större på dem. Nu handlar det ju mycket om Europacupen och hur det ska gå där. Vi har ju guldet att försvara. Och det blir inte helt lätt. Det finns några riktigt bra lag på vägen dit. Det kommer nog ändå att handla om oss, Warberg och SSV.

Din lina torde rimligtvis få lite mera speltid åtminstone mot de "lättare" lagen?

- Ja. det tror jag faktiskt, åtminstone till att börja med... sen kan det ju hända vad som helst... skador och sånt.. men annars tror jag att vi börjar på flera linjer.

Vad hade du för personlig målsättning inför säsongen?

- Jaaa... svårt att säga.. fast jag har ju målet att bli bättre, framför allt i närkampsspelet och vinna bollar, men också att göra fler poäng än förra säsongen. Och det ser ju ljust ut! (Niclas bokfördes för 7 poäng 2006/07 och har hittills 4 denna säsong).

Är det någon av lagkamraterna, som överraskat positivt på dig?

- Jag visste ju hur bra de verkligen är, men MC (Mats Carlsson) har ändå varit över förväntan och förtjänar verkligen sin landslagsplats. Han har ju varit ruskigt bra även tidigare år, men har verkat jämnare i år. Sen tycker jag att Pekka (Nieminen) varit riktigt bra också.

Någon du är besviken på?

(skrattar högt och länge) - Nää... men det skulle jag inte vågat säga även om det varit så!

Dina framtidsförhoppningar?

- Jaa, närmast är det väl SM-guld... Europacupen var jag ju med och vann förra året, men SM blev ju inte vad man hoppats. Fast det är klart att jag vill försvara Europatiteln också. Sen, på lite längre sikt, så hoppas jag att det ska kunna bli en plats i landslagstruppen.

Sista frågan då: hur går det på söndag?

- Vi vinner (snabbt svar men funderar sen en stund).... med 6-3.

Tack Niclas, vi hörs efter matchen!

Mikael Karlberg sade före matchen:

- Det ser bra ut. Vi har Kristoffer Kranberg och Wilmer Wiinamäki sjuka, men annars är det full trupp. Några var ju borta på landslagslägret och de är väl lite slitna, men de andra är utvilade och verkar väldigt spelsugna. Sen har vi Örjan Skogsström. som gör debut idag då. Så det känns bra.

- Wilmer tränade i går och såg riktigt bra ut, men blev dålig under natten. Koffe var halvkrasslig redan innan och avstår därför spel.

- Hampus Modigs spelade i ligacupmatchen och gjorde en jättebra match, men har en bruten näsa, så vi är försiktiga med honom.

- Vi börjar också med Christoffer Svanemyr och Linus Blomkvist på bänken. Alla de andra spelar från start.

- Mitt tips? Vi vinner med fyra mål... vi släpper inte in mer än fyra... så 8-4, då!

Siffrorna skulle ju visa sig stämma, men ordningsföljden blev lite annorlunda.

Den första perioden slutade 0-4! Ett rättvist resultat sett till lagens prestationer. Conny Vesterlund åkte på en 2-minutersutvisning efter 7.48 och hann inte mycket mer än in på planen innan han 9.53 drog på sig ännu en 2-minutare! När sedan Henrik Lorendahl efter 17.09 fick rött kort (matchstraff 3), så kändes det som att ribban var lagd och så högt att vi knappt såg den.

Tränarna hade fullt upp i periodpausen. Det fanns förmodligen en del att prata om. I den sista pausen hann Micke Karlberg ändå kommentera de spelade perioderna, som varit ett steg framåt för AIK. Vi gick från 0-4 till 3-5.

- Vi spelar inte bra, även om det var bättre nu i andra perioden än i den första. Det var skönt med Edgars, Patrik Edgren, mål. Det kändes som om det tände hela hallen, inklusive oss själva. Vi måste följa våra direktiv mycket bättre... vi gör det onödigt svårt för oss själva ibland. Vi kommer förbi när vi spelar rakt och enkelt, men gör det för sällan... vi gör det för svårt.

- Vi underskattar inte Falun, vi gör bara inte vad som krävs. Vad det beor på, vet jag inte just nu. Nu måste vi ta vara på de sista tjugo minuterna och spela enkelt och kraftfullt.

Micke Karlberg lät ändå försiktigt optimistisk. Laget hade ändå spelat upp sig under den andra perioden.

Den tredje perioden blev blek ur svartgult perspektiv. Falun gjorde tre raka mål innan Fredrik Djurling avslutade målskyttet med ett skott som gav resultatet 4-8. Conny Vesterlund fick efter 19.18, AIK:s andra röda kort (matchstraff 2) och kvällen var körd.

Hampus Modigs och Stoffe Svanemar var inne i fem resp knappt två minuter var. De fick sitta av de utvisningar som Loren och Conny fick som följd av de röda korten! De slapp i alla fall se något baklängesmål då!

Micke Karlberg, såg bekymrad och eländig ut efter matchen, men ställde självklart upp för en slutsummering, som inte kan ha varit så lätt att göra direkt efter en chockförlust, dessutom en klar sådan. Att han fick rätt i sitt resutattips, fast i omvänd ordning, var knappast någon tröst.

- Det här håller inte,,,, jag får be om ursäkt till alla som var i hallen och alla som håller på AIK... man gör inte så här, när man har ett AIK-märke på sig. Det finns mycket att fundera över och se över... men det är svårt så här direkt efter matchen.

- Vi kommer inte in i matchen från början... vi släpper in ett antal enkla mål... vi går bort oss för ofta och gör inte det vi ska och låter dem göra alldeles för enkla mål... vårt försvarsspel funkar inte som en helhet.

- Den känsla och det go, som Edgars 3-5-mål skapar, lyckas vi inte ta med oss. Vi blir alldeles för bekväma i både anfalls- och försvarsspel... sen ska vi kunna ge mycket mer energi till varandra... kommunikationerna funkar inte alls idag.

Karlberg går inte in på enskilda spelare och det gör han rätt i. Sånt ska tränare ta direkt med lag och enskilda spelare. Men jag tycker mig ändå se att han, åtminstone till stor del, håller med mig i mitt påstående att Daniel Schmidt, Patrik Edgren, Simon Mossnelid och Sebstian Myrbäck var de som gjorde en godkänd insats denna kväll.

Micke Karlberg tar på sig, och Ulf Hallstensson, ett alltför stort ansvar. De ger och ska ge laget förutsättningar och spelmönster och -ideer inför matcherna. Och det gör de under träningarna. Om laget inte klarar eller orkar genomföra det under matchen, kan ingen tränare "tvinga" dem dit. Det är först i efterhand som korrigeringar eller eller förändringar kan genomföras. Något lär ske eller förändras. Rimligtvis inget drastiskt, i alla fall inte initialt. Kanske dags att pröva de mer opövade korten i större utsträckning?

Vi ska också komma ihåg att det var inte så att vi förlorade matchen, det var Falun som vann den. Det gjorde de genom att spela enkelt, rakt och målmedvetet, Att de sen får göra tre(?) nästan identiska kontringsmål utan att vi förstår vad som kommer att hända är naturligtvis oroande!

 Vi i publiken slipper i alla fall, som laget, se matchen igen (och igen?) på video

Bappe Bjuggren

Närmast på serieprogrammet står alltså Caperio i en bortamatch i Täby. Vi borde vara fulla av revanschlust. Ja, faktiskt i dubbel mening! Dels efter förlusten med 1-3 i matcher i slutspelet (OK, vi fick ju en viss revansch i Ligacupen), men också efter storförlusten i söndags mot Warberg hemma.
Orolig? Nej, faktiskt inte.  Den trupp vi har består av många rutinerade spelare och vi har sett då och då under de senaste två säsongerna att det inte alltid är så lätt att tända helt i vanliga seriematcher. Samtidigt finns där så många vinnarskallar i laget att Warbergsmatchen borde bli en bra tändvätska inför fredagsmatchen.

Jag visste inget om resultatet, när vi kom hem från Tällberg söndag afton. Snabbt på med datorn och till SVT:s textTV-sida. 1-9! Skrivfel tänkte jag först, men icke! I det läget var man närmast tacksam för att inte ha fått löpande rapportering. Bilen hade nog inte klarat det!

Kommentarerna jag sett efter matchen har förefallit märkligt behärskade och obekymrade. Vi spelade men gjorde inte mål, Warberg kontrade och gjorde en helsickes massa mål. Kanske borde vi vid 0-5 eller i alla fall 0-6 insett vad de faktiskt gjorde. Men spelmässigt kanske matchen inte var den katastrof, som resultatet får en att tro.
Jag har förstått att Daniel Schmidt inte kunde spela och att vi startade med fyra backar, vilket innebar att Patrik Edgren fick ta klivet ner igen.
Sen blev det också debut  för Stoffe Svanemar, som efter vad jag hört klarade debuten bra. Kul!

Balrog är annars ettt lag som verkar ha det kärvt och problematiskt. Framförallt svårt att ta poäng. Jönköping har också haft en tung inledning, men det var väl inte helt oväntat.
Det lag som väl hittills överraskat mest är nog Falun. Sen får man väl se om de håller grundserien ut. Det vore roligt om Färjestaden snart kunde ta sina första poäng i SSL!

Storvreta har ju också gått bra så här långt. Ett annars svårbedömt lag, tycker jag. Håller de finska inslagen hög klass serien igenom, kan de bli farliga, men de kan också falla igenom.
Pixbo och Dalen har inte heller övertygat riktigt under de första omgångarna. Att de, liksom vi, kommer alltmer under seriens gång är jag dock ganska övertygad om. Och jag hoppas vi börjar på fredag!

Bappe Bjuggren