Trygghet och frustration
AIK, liksom de flesta andra innebandylag, arbetar med femmor. Femmor som spelar ihop, tränar ihop och som förväntas fungera ihop. Det ärklart att det ger kontinuitet och trygghet. Det är klart att det också ger förutsebarhet.
En motståndare, som, väl inläst, kan störa en nyckelspelare i en femma, kan därmed låsa hela femman på ett effektivt men obehagligt sätt.
Det har hänt oss några gånger redan den här säsongen. Det skapar frustration och irritation. Inga bra egenskaper i en lagsport. Vi har sett det i andra lag vid olika tillfällen. Kanske skulle man ibland fundera på att bryta mönstret och skapa nya konstellationer för att kanske kunna bryta frustrationer. Det används, såvitt jag sett, sällan i Innebandyn. Det närmaste man kommer är att gå ner på två i stället för tre femmor, vilket kan skapa skuld- eller otillräcklighetskänsla i den bänkade enheten.
Kanske skulle man prova att förvirra motståndarna med delvis nya konstellationer, när man är på väg att köra fast. Det är ju inte så att spelarna i ett lag är obekanta med varandra eller deras spelsätt, även om man spelar i olika femmor normalt.
En motståndare, som, väl inläst, kan störa en nyckelspelare i en femma, kan därmed låsa hela femman på ett effektivt men obehagligt sätt.
Det har hänt oss några gånger redan den här säsongen. Det skapar frustration och irritation. Inga bra egenskaper i en lagsport. Vi har sett det i andra lag vid olika tillfällen. Kanske skulle man ibland fundera på att bryta mönstret och skapa nya konstellationer för att kanske kunna bryta frustrationer. Det används, såvitt jag sett, sällan i Innebandyn. Det närmaste man kommer är att gå ner på två i stället för tre femmor, vilket kan skapa skuld- eller otillräcklighetskänsla i den bänkade enheten.
Kanske skulle man prova att förvirra motståndarna med delvis nya konstellationer, när man är på väg att köra fast. Det är ju inte så att spelarna i ett lag är obekanta med varandra eller deras spelsätt, även om man spelar i olika femmor normalt.
Kommentarer
Trackback
