Bappes svartgula innebandyblogg

Försäsongsmatcher är svåra att dra några slutsatser från. Dels varierar motståndet, dels används matcherna till att pröva olika konstellationer.

Den MÅS som fick beröm av tränarna efter Trackers-matchen, var t.ex. en MES mot Västerås. Ja, ljudmässigt alltså, inte spel-dito.

Jag har ingen uppställning från matchen Tyresö/Trollbäcken, men i de två hemmamatcherna  är det fyra spelare, som behåller en kedjekompis i dessa två matcher. Conny Vesterlund - Mats Egnell och Simon Mossnelid - Ron Sjöblom spelar i samma formation i bägge matcherna. I övrigt byts det friskt.

I de hittills tre träningsmatcherna har vi gjort 24 mål (9+8+7). Flest mål hittills har Conny Vesterlund gjort, 6 stycken. Jihde och MC har svarat för 4 var och Egnell 3 mål. Conny och Egnell har gjort mål i varje match. En liten överraskning så här långt är att bara en av våra backar gjort mål, Koffe, men han har å andra sidan gjort 2 stycken. Totalt ser det bra ut med nio målskyttar på tre matcher. De ganska stora omflyttningarna i formationerna verkar inte spela någon större roll.

Någon orolig själ kanske oroas av det sjunkande antalet mål per match, men det ska inte ses som en trend, det är mer tillfälligheter än något annat. Trackers målvakt gjorde t ex några riktigt bra räddningar och ingripanden.

Man kan förmodligen förutsätta att motståndarna testar formationer och varianter på samma sätt som vi, vilket gör att det är svårt att riktigt jämföra de olika linjerna med varandra. Klart är att hela truppen verkar väldigt fokuserad och resultatsugna. Kanske är backarna ännu framför allt inriktade på det defensiva spelet, de skott vi är vana att se från distans har varit markant färre än vanligt. Å andra sidan har det gett utrymme och möjlighet till större flexibilitet för anfallslinjerna.

En annan, positiv, effekt är att de ibland alltför vanliga bollsläppen i egen försvarszon lyst med sin frånvaro, i alla fall i de två matcher jag sett.  Märkliga bollstudsar är svårare att gardera sig emot.

Pekka Nieminen är den enda av målvakterna jag sett ännu. Han har imponerat, även om jag tycker att han ibland använder armarna lite för mycket och kroppen för lite, men det är tydligen vanligt bland finska målvakter.  Han känns annars lugn, trygg och säker och snabb i både huvud och reaktioner.

Riktigt kul att se hur truppens yngsta spelare har tagit för sig och vågat spela ut. De borde kunna räkna med en hel del speltid, inte minst genom att Ricard Norman blir borta en längre tid.

Edgar, Patrik Edgren, har hittills varit anfallare. Det mesta tyder väl på att fjolårets landskagsback främst får en offensiv roll, inte minst då Myran sett så stabil och bra ut som femte back. Edgar har ju sen tidigare en viss vana att växla positioner, så förhoppningsvis ska han få chansen även i blgult ändå.

Nu återstår bara en av de tre musketörerna! En enda av de tre spelare som t o m 2006/07 varit med under hela Elitserieperioden. Och det är just Edgar. Gurrra Ericson och Ärtis Hjertsson försvann, även om det finns ett litet hopp om en återkomst åtminstone för Gurra.

Så här långt ser Edgar ut som en lysande ensammusketör och ingen trodde väl heller något annat.

Sen ska inte matchspeakern glömmas! Lasse Granqvist har ju (oftast) haft den rollen sen den tid, då laguppställningar meddelades via megafon.

Det är inte bara ungdomarna som lyfter AIK Innebandy. Det är också veteraner, vilja och entusiasm.