Bappes svartgula innebandyblogg

Den bästa upplevelsen under torsdagens träning kom redan innan träningen startade!

Jag satt och gjode Profilintervjuns första del med Henrik Lorendahl medan spelarna byggde sargen. Då kom det in en lång ung kille och satte sig på en stol rätt långt ned. Jag tyckte det såg ut som Sebastian Myrbäck, men tänkte "Myran kan det ju inte vara".

Intervjun blev klar, Lorendahl gick ner på planen och jag flyttade ner. Det var Myran! Han verkade förbluffande samlad och återhämtad. Fortfarande kan han bara åta flytande föda och mos, men det går framåt. Stygnen ska tas i morgon och det dröjer ännu innan han kan äta normalt. Hjärnskakningen blir allt bättre och huvudvärken försvann under gårdagen.

Han pratar om den otäcka och obegripliga upplevelsen lugnt och sakligt utan bitterhet eller rädsla. Det var roligt att redan se honom i Solnahallen och att han inte låter sitt positiva och sansade jag störas av en vansinneshandling. Det dröjer nog en tid innan Myran är tillbaks i träning, men till slutspelet räknar han med att vara tillbaka i truppen! Det hoppas vi nog alla. En vecka till ska han i alla fall ta det lugnt.

En ny spelare fanns på planen. En ganska ung kille. Hanliknade Pierre Bengtsson, i AIK:s A-trupp i fotboll, men det var ändå inte därför han såg bekannt ut. Det var en lettisk spelare, Janis Jansons, som var här och gästtränade en vecka och då trillade poletten ner! Han var här på gästträning förra våren också i en, eller möjligen två, vecka. En ganska kort, snabb och teknisk spelare med en härlig förmåga att ta överblick över plan och medspelare, när han hade bollen. Han serverade också tre-fyra klockrena passningar under spelmomentenn. En blivande stjärnspelare rimligtvis. Fast jag vet mycket lite om nivån på den lettiska innebandyn och dess tränare.

Det blev ganska mycket spelträning med tydliga direktiv och förutsättniingar. Karlbergs emellanåt något subjektiva domslut accepteras även om Conny Vesterlund och Koffe Kranberg kan mörkna lite i blicken någon gång!

Örjan Skogsström och Mats Egnell agerar assistcoacher med sina femmor vid behov mellan inhoppen.

Ulf Hallstensson dömer aldrig, han följer intensivt allt som sker på planen under spelets gång och pratar sen med berörd spelare eller femma, när han tycker något behöver förtydligas.

Träningen avslutas med ett bonuspass på 10 minuter. Merparten väljer skott- eller straffövningar. Men fyra gamla rävar väljer ett fyspass med ruscher och vändningar: Så håll ögonen på Henrik Lorendahl, Daniel Schmidt, Patrik Edgren och Niklas Jihde. Inte ska det bli orken som fäller dem.

Vi ses i Solnahallen på söndag. Jönköping blir motståndare.