Bappes svartgula innebandyblogg

Den av TV4 tillfälligt redesignade Solnahallen gav ett mörkt och dystert intryck under timmarna före matchstart. Nästan så man undrade om kvällens tema skulle bli "Lång dags färd mot natt". OK då, "Långt kvals färd mot final".

AIK Innebandy skulle denna kväll för första gången spela i "Black at hearts"-dressen, samma design som i år också fotbollslaget spelar i.

Mikael Karlberg. som onekligen är "black-at-heart" var dock klädd i strikt och snygg kostym och slips, när han gav en, som vanligt, oppen och trevlig intervju inför matchen.

Jaa, Micke. Första dagen i allvarets tid.

- Mmm, äntligen, får man väl säga! Vi har väntat på det här sen mitten av maj (2007)! Så det känns rätt kul att det börjar nu.

Känns allt bra? Inga skador eller krämpor?

- Nej, det är bara Myran som inte är klar för spel ännu. Vi har nitton spelare tillgängliga. Myran deltar i övningar under träningarna, men ingenting som har med kroppskontakt att göra. Men det känns väldígt positivt att han redan kommit så långt.

Stämmer det att vi startar på två linor?

-Jaa, vi börjar med två plus avlastning och det är ju svårt att veta, hur mycket avlastningen kommer att behövas, Vi kommer alltså att använda tre formationer, men det är svårt att innan säga hur mycket den tredje kommer att spela. Ånmark fortsätter i andra. Han har varit fantastisk på träningarna på sistone.

Har ni givit laget några speciella föreskrifter eller riktlinjer inför kvällens match?

- Njaa.. vi kommer att spela på ungefär det sätt vi brukar. Nu kommer det ju in rätt mycket nya faktorer, det är en helt annan press på spelarna, som också känns mycket mer hungriga nu än tidigare under säsongen. Slutspel gör att allting liksom trappas upp två steg, Vi ska göra vad vi gjort tidigare under säsongen, men mycket, mycket bättre! Grunden finns där, så det gäller nu att vi ska få ut allting. Vi får försöka trycka på den magiska knappen, som gör att alla förberedelser och alla träningar under och inför säsongen verkligen kommer ut nu. Allt finns där, så Ulf och jag har nu ett jätteansvar att se till att allt kommer på plats. Vi vet att det finns där.

Alla "experter tror att vi hyfsat enkelt ska gå vidare. Stämmer, eller...?

- Vi bryr oss inte om andras tips i det här läget. Det är vi mot världen... och vi ska gå hela vägen.

Inga orosmoment alls, alltså?

- Nää, nu är det bara - Äntligen! Jag har en bra känsla inför slutspelet.

Ricard Norman säger innan uppvärmningen, medan han snör de för kvällen nya skorna, att han tycker det är kul med Niclas Ånmarks utveckling under säsongen. "Han har sett riktigt het ut de senaste matcherna, Och jag är inte ett dugg överraskad, vi spelade tillsammans i Farsta tidigare och jag vet vad han kan". Norman var ju på långresa under den första dryga halvan av säsobgen och verkar inte det minsta nedslagen av att ha "förvisats" till tredjelinan.

Den första perioden blev tidvis seg och tämligen trist. Det man märkte mest under matchens första tredjedel var den Falustyrelseledamot, som högt och mycket tydligt berömde varje Faluspelare som vid något tillfälle hade bollkontakt och även dessemellan, när de inte fick det. Röstresurserna var såna att de förorsakade smäre omflyttningar på medialäktaren p gr a tinnitusrisken. Möjligen kan han ha hörts till högre belägna delar av Falubygden. Det ska dock sägas att han hade ett vårdat tal och inte någon kommentar kring motståndarna. Ja, en och annan om domarna dock.

Ammars var det mycket spel mellan tre Faluspelare kring, bakom och framför den egna buren, medans vi avvaktade... och avvaktade... och väntade. Tre skott sköt Faluspelarna i alla fall och det gav dem en 3-0-ledning efter en period.

Den andra perioden blev klart händelserikare. Falun lämnade sömngångartempot, vi flyttade upp positionerna, blev aggressivare och tog allt mer över matchen. Det skulle ändå dröja nästan arton minuter innan vi satte matchens första mål. Henrik Lorendahl satte 1-3, utan assist.

Sju utvisningar dömdes ut i denna period - och det kunde varit fler. Tristast var att Daniel Schmidt fick matchstraff 3, vilket lär ge tre matchers avstängning. Inte för fult spel, utan snarare ful mun!

Drygt tre minuter in på den tredje perioden var det dags för Loren igen! 2-3-målet efter assist från matchens profil Conny Vesterlund. Det målet tände de glest besatta läktarna, som sen skulle hålla i gång hela matchen ut. Den enda som mattades var Utroparen från Falun.

Kvitteringen hängde i luften flera gånger, men trots en synbart kraftigt ökande trött- och seghet i Falubenen, gav de allt och kunde hålla rent i drygt nio minuter innan Edgar, på pass från Örjan Skogsström kvitterade, 3-3. Örjan hade ersatt Schmidt efter dennes utvisning och blev sedan en av de absolut bästa spelarna på planen. Lugn, sansad och trygg och dessutom ovanligt offensiv utan att tappa kollen bakåt.

Det kändes som blott en tidsfråga innan ledningsmålet skulle komma för de svartgula. När Faluspelarna någon gång fick kontroll över bollen, orkade de liksom aldrig hela vägen till det avlägsna hemmamålet. 4-3-målet skulle också komma. Med knappt fem minuter kvar fick så Niklas Jihde en passning från Fredrik Djurling, efter Conny Vesterlunds  förspel, som han satte utan problem, möjligen via en hemmaförsvarare.

Conny hade ju förutsagt den här utvecklingen i matchen och att vi skulle göra ytterlligare ett mål i öppen bur. Nu fick inte Falun chansen till ett anfall förrän det endast återstod en och en halv minut av matchen. Då tog man ut målvakten, som annars gjort en utmärkt match, men tappade sen bollen mycket snabbt i anfallet och bytte lika snabbt in målisen, så chansen till mål i tom but försvann. En chans som blev ännu mindre, när Falun med knappt en halvminut kvar fick en sista utvisning!

Stor lättnad i AIK-leden efter matchen. Det enda molnet på himlen var väl Schmidts kommande avstängning.

Ulf Hallstensson såg lika samlad ut som han brukar efter matchen, men man kunde ändå märka både en lättnad och glädje över den resning laget gjorde efter den första periodens ganska onödiga bottennapp. Det var ju inte som att vi blev utspelade, mera uttråkade.

Ulf var i övrigt nöjd med spelarnas insatser och framhöll att det var viktigt att vinna första matchen och förmodligen bra att vi fick kämpa för segern hela matchen och även klarade av det. Den känslan tar laget med sig till kommande matcher.

Lite nedstämdhet över Schmidts avstängning märktes hos Ulf, som ändå inte var oroad alls, Han konstaterade med tillfredsställelse att Örjan Skogsström klev in och täppte till och gjorde en felfri insats under sin speltid.

I övrigt konstaterade han att vi inte igen skulle vara så avvaktande i spelet som vi var vid Faluns safety-firstspel i delar av den första perioden. Vi tappade tempo och kraft där. Och det behöver vi ha i vårt spel.

Någon oro kunde inte märkas hos Ulf, men, dessbättre, inte heller någon stor tillfredsställelse över den knappa segern. Det han framförallt verkade glädjas över var den ork och styrka vi fortfarande hade i slutperioden, som minut för minut blev allt tyngre för motståndarna.

På måndag är det ny match, men då i Dalarna. Om ni öppnar fönstren då och lyssnar noga, kan ni säkert höra ekot av en avlägsen stämma: "Bra gjort P-O", "underbart Falun".

Bappe Bjuggren