Bappes svartgula innebandyblogg

Den bästa upplevelsen under torsdagens träning kom redan innan träningen startade!

Jag satt och gjode Profilintervjuns första del med Henrik Lorendahl medan spelarna byggde sargen. Då kom det in en lång ung kille och satte sig på en stol rätt långt ned. Jag tyckte det såg ut som Sebastian Myrbäck, men tänkte "Myran kan det ju inte vara".

Intervjun blev klar, Lorendahl gick ner på planen och jag flyttade ner. Det var Myran! Han verkade förbluffande samlad och återhämtad. Fortfarande kan han bara åta flytande föda och mos, men det går framåt. Stygnen ska tas i morgon och det dröjer ännu innan han kan äta normalt. Hjärnskakningen blir allt bättre och huvudvärken försvann under gårdagen.

Han pratar om den otäcka och obegripliga upplevelsen lugnt och sakligt utan bitterhet eller rädsla. Det var roligt att redan se honom i Solnahallen och att han inte låter sitt positiva och sansade jag störas av en vansinneshandling. Det dröjer nog en tid innan Myran är tillbaks i träning, men till slutspelet räknar han med att vara tillbaka i truppen! Det hoppas vi nog alla. En vecka till ska han i alla fall ta det lugnt.

En ny spelare fanns på planen. En ganska ung kille. Hanliknade Pierre Bengtsson, i AIK:s A-trupp i fotboll, men det var ändå inte därför han såg bekannt ut. Det var en lettisk spelare, Janis Jansons, som var här och gästtränade en vecka och då trillade poletten ner! Han var här på gästträning förra våren också i en, eller möjligen två, vecka. En ganska kort, snabb och teknisk spelare med en härlig förmåga att ta överblick över plan och medspelare, när han hade bollen. Han serverade också tre-fyra klockrena passningar under spelmomentenn. En blivande stjärnspelare rimligtvis. Fast jag vet mycket lite om nivån på den lettiska innebandyn och dess tränare.

Det blev ganska mycket spelträning med tydliga direktiv och förutsättniingar. Karlbergs emellanåt något subjektiva domslut accepteras även om Conny Vesterlund och Koffe Kranberg kan mörkna lite i blicken någon gång!

Örjan Skogsström och Mats Egnell agerar assistcoacher med sina femmor vid behov mellan inhoppen.

Ulf Hallstensson dömer aldrig, han följer intensivt allt som sker på planen under spelets gång och pratar sen med berörd spelare eller femma, när han tycker något behöver förtydligas.

Träningen avslutas med ett bonuspass på 10 minuter. Merparten väljer skott- eller straffövningar. Men fyra gamla rävar väljer ett fyspass med ruscher och vändningar: Så håll ögonen på Henrik Lorendahl, Daniel Schmidt, Patrik Edgren och Niklas Jihde. Inte ska det bli orken som fäller dem.

Vi ses i Solnahallen på söndag. Jönköping blir motståndare.

Det blev en bra inramning kring matchen med en publiksiffra på nästan 1700 åskådare. Fast länge var det Storvretas numerärt underlägsna klack som hördes mest! Men under slutperioden tog den svartgula publiken över mer och mer tills bortafansen gav upp eller åtminstone inte kunde göra sig hörda.

Vi fick en intervju med Mikael Karlberg ungefär en timme före matchstart:

Hur formerar ni laget idag? Jag har förstått att Patrik Edgren inte kan spela?

- Nej det är riktigt, honom får vi räkna bort i dag. Så för första gången ii år startar vi på två femmor. Den första femman är intakt Lorendahl-Fischerström och Djurling-Vesterlund-Jihde. Sen har vi Kranberg-Schmidt och Norman-Åhnmark och Mats Carlsson. Det blir en spånnande konstellation, vi vet att Norman och Åhnmark alltid funkar bra ihop och de ska säkert passa tillsammans med MC. Fast det är klart att Edgars sjukdom är ett jätteavbräck för oss.

Pekka i målet?

- Ja, Pekka börjar i målet. Linus stod ju mot Helsingborg borta och gjorde det jättebta... det är en tuff konkurrens mellan dem. Det är små marginaler.

Och nu har ni hämtat er efter förlusten senast?

- Jajaja, absolut, vi kom hen vid fyratiden på morgonen med buss och tog ledigt dan efter. Det kändes viktigt för spelarna att få återhämtningstid och också kunna tillbringa kvällen på Alla Hjärtans Dag med familjerna.

- Sen hade vi en jättebra träning i går, då vi fick ut effekten av två dagars vila. Så idag känns vi ganska kraftfulla... det känns laddat.

Vi har ett bra hemmafacit mot Storvreta. Det ska väl inte försämras idag?

- Den ambitionen har vi inte. Spelar vi ett bra försvarsspel, så slår vi Storvreta. De ligger ju på samma poäng som vi, men klarar vi försvarsspelet, så vinner vi idag.

- Vårt huvudmål har varit en plats bland de fyra främsta i serien. Vi har ju inget emot att t ex bli tvåa, men kommer inte att offra allt för just det målet. Slutspelet är ett givet mål för AIK och sen att gå så långt som möjligt där, men delmålet har varit topp fyra i serien.

Hur går det i dag då?

-... 6-4 till oss!

Micke Karlberg tvekade lite innan tipset kom. Och det förstår man - inte minst efter matchen!

Den första perioden blev nog ungefär som han trott. AIK tog ledningen efter ungefär fyra och en halv minut. Storvreta kvitterade fem minuter senare. Kristoffer Kranberg blev utvisad efter 9.13 och 1.20 in på utvisningen kvitterade Storvreta, men 58 sekunder före periodslutet återtar vi ledningen, 2-1.

Förstafemman var farlig nästan i varje byte, men Storvreta var duktiga i försvarsspelet och vände också spelet snabbt, vilket tidvis skapade problem för oss och chanser för gästerna.

1-0-målet var annars ett klassiskt Fischerströmmål med ett skott nära mittlinjen. Ledningsmålet var det första av flera lyckade samarbeten Djurling-Jihde denna kväll.

Även den andra perioden blev jämn. tät och tuff. Domarna höll en bra nivå och gav bägge lagen ett visst spelrum och trots det tuffa spelet och tidvis höga tempot blev det bara en utvisning per period! Och Koffes i den första perioden, var dagens enda svartgula utvisning.

Storvreta öppnade den andra perioden i högt tempo och kvitterade efter drygt 3 minuters spel och sen stod matchen och vägde. Så när Mika Kohonen blev utvisadefter 10.55 fick vi ett gyllene tillfälle att återta ledniingen. Det tog 1.20, men sen var Djurling där och satte 3-2 - och assisten? Jihde förstås.

Ett fulltaligt Storvreta togf sig snabbt samman och det tog dem bara lite mer ån en minut att återigen kvittera!

Conny Vesterlund uppskattade inte detta, så 15 sekunder senare slog han in 4-3. Ny AIK-ledning. Publiken började andas ut och se fram mot en spännande sista period. Storvreta ville öka spänningen ytterligare, så knappt fyra minuter efter Connys mål kvitterade gästerna återigen!

Att den sista perioden skulle bli spännande var det nog ingen i publiken som betvivlade. Det blev en för hemmapubliken lite chockartad start på slutperioden, när Storvreta för första gången tog ledningen efter bara 52 sekunders spel!

Sen gav bägge lagen allt. Möjligen var AIK lite intensivare i anfallandet , men Storvreta försvarade sig klokt och skickligt. Med knappt åtta och en halv minut kvar att spela åkte Storvreta på sin andra och matchens sista utvisning.och sen dröjde det bara37 sekunder innan firma Jihde & Djurling slog till igen. Jihde gjorde målet på Djurlings passning. 5-5.

Kanske blev det den sista stenen på Storvretas börda för det dröjde bara drygt en och en halv minut innan Conny Vesterludn sen kunde slå in sitt andra, AIK:s sjätte och matchens sista mål. 6-5.

Storvreta kämpade och försökte, försökte och kämpade, tog i slutskedet ut sin målvakt, men något mål skulle det inte bli.

Efter matchen såg Micke Karlberg glad och tagen ut - samtidigt.

6-4 tippade du, det var ju ändå rätt nära!

- Ja det var det ju faktiskt... för en gångs skull! Jättebra, framför allt de sista tio minuterna. Vi gör vår bästa förstaperiod hemma.. i alla fall på jättelänge... andra är sisådär, tredje började lite olyckligt, men de sista tio är vi jäkligt starka! Dä år vi ruiktigt, riktigt bra, både offensivt och defensivt... det känns riktigt skönt!

- Storvreta är helt klart ett riktigt bra lag och det gör ju segern ännu skönare. Det är också riktigt starkt av oss att vända underläget i sista mot ett så pass starkt motståndarlag.

- Det var ju tungt när de tog ledningen, men vi visade vår styrka genom att komma igen, kvittera och ta ledningen och det var vi som tog och hade initiativet.

Deras ledningsmål kom efter ett frislag med ingen vinkel till mål alls nästan, men vi körde en tvåmannamur och lämnade flera motståndare fria och det blev mål?

- Det var rent slarv, vi tappar en spelare och ställer upp fel... helt klart.

- Förstafemman var ruskigt bra, men vi ska inte glömma andrafemman, deras sistaperiod och allra mest sista tio gör de en jätteinsats.

Tre seriematcher kvar och sedan slutspel. Hur många poäng till tar vi?

- Jag tror vi tar full pott! Men fokus kommer att ligga på hur vi spelar och att vi spelar bra, så vi känner att vi kommer att göra ett bra slutspel. Så vi ska försöka spela som i första perioden och sista idag. Det är en lång väg kvar men det här var ett skönt steg på vägen!

Det blev något av en chockstart på kvällens hemmamatch i Solnahallen. Efter bara 2.05 tappade vi försvarspositionerna och Christian Hjort kunde sätta 1-0 efter passning från Peder Bodén. Sen var spelet tämligen jämnt, tufft och böljande den närmaste kvarten. Orosmomentet var att vi fortsatte att tappa försvarspositionerna då och då. Efter knappt 11 minuter hade vi en gyllene chans till kvittering, men Niklas Jihde fick inte riktig träff på skottet. Lagen drabbades också av var sin utvisning, men bägge klarade spelet i numerärt underläge utan insläppta mål. Det som skulle hända i perioden, hände under de två sista minuterna, då Dalen ökade sin ledning till 3-0 inför periodpausen. Sett till spelfördelning var siffrorna väl stora, men Dalen vann dock skotten med klara 7-2!

Vi spelade med tre femmor under perioden och det man lade märke till var hur svårt Dalen hade att ta bollen från Simon Mossnelid och hur slarviga våra uppspel ofta blev.

Den andra perioden inleddes med att vi fortsättningsvis huvudsakligen använde oss av två formationer, delvis ommöblerade. Den största skillnaden, och överraskningen, var att Henrik Lorendahl lyfts upp från sin backplats och spelade på mittfältet. Detta gav resultat redan efter 23.24, då Henke reducerade ledningen till 1-3. Glädjen skulle dock bara vara i exakt 5½ minuter då Dalen satte 4-1, för att halvminuten senare också slå in 5-1!

Då vibrerade Solnahallen av en besviken suck.

Möjligen kände hemmaspelarna detta, för lite överraskande höjde de tempot och slutade hafsa med fram- och uppspel, vilket också resulterade i tre mål under periodens sista dryga åtta minuter genom Niklas Jihde, Mats Carlsson och Fredrik Djurling. 4-5 inför slutperioden

kändes både hoppfullt och överkomligt. Skotten i den andra perioden blev 13-5 till AIK!

Dalen gav inte upp utan startade den tredje perioden med bra fart och stor rörlighet. Efter 42.18 gav det resultat, då Christian Hjort satte 4-6. Efter 49.56 fick Dalen Ketil Kronberg utvisad och när blott nio sekunder av utvisningen återstod reducerade Mats Carlsson. 5-6!

Matchens sista fem minuter blev dramatiska och svängiga. Mathias Hofbauer ökade Dalens ledning till 7-5 efter 55.21, men bara 18 sekunder senare reducerade Patrik Edgren. Det dröjde sen 2.50 innan nästa mål kom och då kvitterade AIK genom Conny Vesterlund och åskådarna började inrikta sig på en nervpirrande förlängning. Niklas Jihde var inte lika inställd på förlängning, utan med sex (6!) sekunder kvar av matchen slog han in det som skulle bli ett segermål. Dalen fick inte ens chansen att komma till ett avslutsförsök under de få återstående sekunderna. AIK hade tagit tre poäng. AIK vann återigen skotten med siffrorna 8-6.

Det var en svängig match och ganska ojämn rent spelmässsigt. Tidvis var det mycket högt tempo med stor rörlighet och fysisk kamp, tidvis var det mer ett ställningskrig, där lagen mer bevakade och läste av varandra. Periodsiffrorna (0-3. 4-2, 4-2) ger inte en riktigt  rättvisande bild av matchen. En rättvisare bild hade nog varit (0-4, 5-2, 3-1), men rättvisa skipas inte med resultat!

Som sagt lite blanda och ge var det över prestationerna under matchens gång och om det är ledarstaben eller Henke Lorendahl, som ska ges huvudäran till vändningen, får var och en avgöra själv, men hans temporära "uppflyttning", var ändå det som vände matchen.

Noteras ska också att trots intensiteten och svängningarna noterades bara tre utvisningar under matchen! Två för Dalen och en för AIK, och bara en, Dalens andra, resulterade i mål!

Även om publiken inte alltid uppskattade domarnas bedömningar, ska dessa ha en eloge för sitt domarskap och att de tillät lagen något vida ranmar ibland, men höll samma nivå åt bägge hållen.

Bappe Bjuggren